söndag 8 februari 2009

Packat och klart – Livet som FEP


Så var lägenheten städad och väskorna packade. Imorgon bär det av till San José för en veckas träning i bränslehantering. Jag hade tänkt skriva lite grann om vad jag gör och hur jag lever här i USA, och det här med att packa sina väskor är faktiskt en stor del av det…

Bild på mina packade väskor och en nystädad lägenhet ->

FEP står för Field Engineer Program och är ett traineeprogram inom General Electric som syftar till att utbilda ingenjörer inom allt ifrån ledarskap till att rent praktiskt kunna utföra service och reparationer på kärnkraftsreaktorer. Arbetet som Field Engineer går sedan ut på att åka runt till olika kärnkraftverk under deras revisioner (outage som det heter här) och planera och leda det praktiska arbetet. Som ni förstår innebär livet en hel del resande och det här med att packa sina väskor, bo på hotell och köra hyrbil hör till vardagen.

Jag kom hit till USA och började på FEP den 16 augusti förra året och min hemresa till Sverige är planerad till den 15 juni. Efter kursen i San José återstår bara praktiska moment ”ute på fältet” så jag är i stort sett färdigutbildad vid det här laget.

Hur är det då att leva ur sina resväskor i en annan kultur? Egentligen skulle man kunna säga att det är som att vara på semester fast att man jobbar. När jag först kom hit så var det stekande varmt, vi bodde på hotell med pool och vi åt ute varje dag, medan ”Housekeeping & Dry cleaner” skötte det mesta arbetet med städning och tvättning/strykning. Det var ett enkelt liv, men samtidigt blev man allt eftersom tiden gick trött på frukostbuffén, trött på fet amerikansk restaurangmat samtidigt som det blev vinter och kallare. Att jag dessutom spenderade en månad i Chicago gjorde ju att sommarvärmen definitivt var som ”bortblåst”.


Så här såg utsikten ut från hotellrumsbalkongen

Det klart jobbigaste med det här livet är saknaden efter sina nära och kära där hemma. Även om skype och msn gör det enkelt och billigt att hålla kontakten så blir det ju inte samma sak som att träffas. Dessutom gör ju en tidsskillnad på mellan 6-9 h att det är svårt att höras av på ”bästa sändningstid” så att säga. Det har blivit många sena kvällar för min bättre hälft medan jag fått en del tidigare mornar…
Till sist så vill jag bara meddela att kvicksilvret idag står på 73 grader F (21-22 grader Celsius) och det är strålande solsken…

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är la en jäkla tur att du har en vän här i Mölndal som har en något udda dygnsrytm då kanske?

Härligt med kort, upp med flera tycker jag allt. Roliga skyltar, knäppa arbetskamrater och feta amerikanare vill jag ha!

Magnus sa...

Mm...feta dumma amerikanare vill ja också se mer av! Gratis städning...tycker mig känna igen de konceptet...