Janssons utan "janssons"™...

Rubriken syftar på Janssons frestelse, alltså den där sörjan med potatis grädde och anjovis som enligt majoriteten måste stå på julbordet varje år trots att den allt som oftast lämnas halväten. Lyckligtvis finns ju varianten "skink-Janssons" som då helt sonika blir "Janssons utan jansson". Nog om detta.

Vad jag egentligen vill ha sagt är att julen för mig i år blivit lite av en "jul utan jul". Som jag skrev innan så blev alla julplaner omkullkastade i förmån för att "akut" projekt i Spanien där jag blev tilldelad rollen som projektledare. Det är kärnkraftverket Santa Maria de Garoña i norra Spanien som på grund av nya skattelagar bestämde sig för att tömma sin reaktor på bränsle innan nyår för att slippa betala de nya skatterna den spanska regeringen beslutat om (för att klara av skuldberget landet dragit på sig). Verket skulle egentligen stängt ner i juli, men ekonomiskt så gick det helt enkelt inte ihop att betala full skatt men bara köra fram till sommaren. Hela soppan är smutsig affär där hårda förhandlingar lett till att den ena parten hellre sett att motståndaren förlorat än att komma fram till något hållbart som gynnat alla parter. De största förlorarna är alla människor som i och med nedläggningen blir utan jobb i ett land med ekonomisk kris och arbetslöshet.

Ja projektet gick ju som sagt ut på att tömma reaktorhärden på bränsle. Inget komplicerat projekt på så vis, men bristen på tid till förberedelse samt att deadlinen var att alla ville vara hemma före jul satte ändå en rätt så rejäl press på mig. Det var väl mitt i den här pressen som jag också glömde av att det var jul. Julbelysning, skyltning, julsånger med mera liksom bara flöt förbi och jag hade svårt att ta till mig den där härliga julkönslan som man annars har under den här tiden på året. Nu när projektet är klart så är det den 23 december och imorgon flyger jag över till Philadelphia och när jag kommer fram är ju nästan allt över... Ja, en jul utan jul med andra ord.

Fast riktigt så illa är det inte när jag tänker efter... Det finns ju faktiskt en riktig godbit som jag kommer ta med mig från den här julen och det var när mina brorsdöttrar Lovisa och Agnes lussade för farmor och farfar uppe i Torskog några dagar innan jag åkte ner till Spanien. Änglalikt!

Det var lite småkallt ute...

Projektet ja... Det gick som på räls och vi slutförde vår del ungefär 24 timmar före tidsplan utan några incidenter eller problem. Folk kunde boka om sina biljetter och flyga hem redan idag och alla var nöjda med den delen. Dock så var det ett sorgsamt arbete att vara med att "ta död" på en reaktor som opererat sedan 1971 och utan tvekan är en av de bästa ställena att jobba på i hela kärnkraftsvärlden. När arbetet var klart var det inga "high fives" som brukligt utan snarare fasta handslag och en och annan tår i ögonvrån.

(Nu hoppar vi fram ungefär 6 timmar. Internet dog precis innan jag skulle publicera texten ovan.)

I detta nu sitter jag nyincheckad på Hilton hotell vid Madrid flygplats. Ur iPaden strömmar det julsånger och jag dricker en medhavd julmust medan kroppen för första gången känner en inre frid. Det där med julkänsla kanske inte är helt omöjligt ändå :)

Jag kommer inte att hinna skriva ett julquiz ikväll, däremot så lovar jag att försöka skriva ett nyårsquiz så håll till godo om några dagar!

Lucia på Landvetter

Egentligen skulle jag varit i USA nu, men ett akut ärende på jobbet kastade omkull detta. Istället sitter jag idag på Landvetter för att ta mig ner till Spanien och ett projekt på kärnkraftverket Santa Maria de Garona. Planerad USA-resa är förflyttad till julafton. Allt detta har gjort att bloggandet inte haft prioritet de senaste dagarna, förhoppningsvis blir det ändring på det!

Hur som helst, när man nu sitter här på Landvetter så värmer det en "resenärs" hjärta när det dyker upp ett luciatåg ! Allt detta medan jag inmundigade min medhavda vörtbrödmacka med julskinka.

Vägen till Spanien

Nu sitter jag här i lägenheten i Santa Pola och står i begrepp att spendera första natten här... Med en kvällsmacka och whisky blickandes ut över ett nattsvart medelhav började jag fundera på hur allt det här gick till och varför jag nu sitter här idag...

Det sägs att livet avgörs av tillfälligheter, att framtiden är ett oskrivet blad och att både våra små och stora val kan göra att hela livet en dag ter sig helt annorlunda. Eller ja, att man helt enkelt "halkar dit på ett bananskal".

Och då, som med allt annat i livet så var det väl just det där bananskalet som gjorde att jag sitter här. Det hela började 2010 och vi var några halvt panikslagna personer inom GE Europa som var tvugna att ha klart ett "grönbältesprojekt" inom Lean Six Sigma (om du inte känner till vad detta är så får ni googla, jag orkar inte förklara) innan årets slut. Jag ingick i ett team om tre personer där vi gjorde ett projekt angående visumprocessen till Spanien för jänkarna som kommer över och jobbar. I det teamet ingick även han som var serviceansvarig för Spanien så vi byggde upp en kontakt och han fick väl ett gott intryck. När samma person senare i slutet av 2011 behövde hjälp vände han sig till mig och undrade om jag kunde stötta lite och vara här någon vecka då och då, men när jag väl kom till Spanien i början av 2012 så var det som ni kanske kommer ihåg inte längre tal om "hjälp" utan då hade han passat på att byta jobb så att "hjälp" blev till "temporär ersättare". Så istället för någon "vecka då och då" blev det nästan ett helt år och att det här året även sammanföll med att Spanien befinner sig i djup ekonomisk kris och att euron står lågt är väl det som till slut gjorde att vi köpte lägenheten här... Det började som sagt med ett grönbältesprojekt.

Så nu vet ni det!

"Don Albinsson"

Mitt i bloggtorkan som pågått har livet på många sätt gått vidare. Min ersättare här i Spanien kom, vi jobbade tillsammans någon vecka, jag åkte hem till Göteborg, jag åkte till Stockholm, tillbaks till Göteborg jag var hemma lite till (typ 10 dagar i streck vilket är det längsta jag varit hemma sen juni 2011) och sen åkte jag tillbaks till Spanien där jag befinner mig i skrivande stund.

Som ni kunde läsa om i ett tidigare inlägg så skrev jag i september på ett köptekontrakt för en lägenhet i Santa Pola. Just kontraktsskrivandet har varit den enkla delen... Sedan dess har det varit full kalabalik och karusell med att prata med olika banker om banklån och fixa med finansieringen. Innan jag ens kom dit var det X antal dokument som skulle anförskaffas, skickas in, skrivas under och kontor man skulle besöka. I fredags satte jag äntligen punkt för den här karusellen för då satt jag hos notarien i Santa Pola tillsammans med säljaren, mäklaren, bankens jurist, en tolk och skrev på alla slutgiltiga papper. Bankchecker bytte ägare och nycklar lämnades över. Äntligen! Nu är man "Don Albinsson", fastighetsägare.

Nu är det ungefär en vecka arbete till innan jag tar ut min riktiga semester för i år. Tidigare har jag haft två halva veckor samt två veckor vid olika tillfällen i somras så min resterande tre veckor kommer nu. Den 12/12/12 bär flyget av till Philadelphia och Emily och flyget tillbaks går först efter nyår.

Till sist:
Om någon av er läser den här bloggen trots "bloggtorkan", snälla ge en kommentar så att jag ser om det är värt att ha kvar den. Som lite egen-terapi skulle jag gärna nu under semestern skriva lite mer om tankar och funderingar, kanske göra nåt quiz och så vidare. Lovar inte något, men jag har i alla fall ambitionen.