Janssons utan "janssons"™...

Rubriken syftar på Janssons frestelse, alltså den där sörjan med potatis grädde och anjovis som enligt majoriteten måste stå på julbordet varje år trots att den allt som oftast lämnas halväten. Lyckligtvis finns ju varianten "skink-Janssons" som då helt sonika blir "Janssons utan jansson". Nog om detta.

Vad jag egentligen vill ha sagt är att julen för mig i år blivit lite av en "jul utan jul". Som jag skrev innan så blev alla julplaner omkullkastade i förmån för att "akut" projekt i Spanien där jag blev tilldelad rollen som projektledare. Det är kärnkraftverket Santa Maria de Garoña i norra Spanien som på grund av nya skattelagar bestämde sig för att tömma sin reaktor på bränsle innan nyår för att slippa betala de nya skatterna den spanska regeringen beslutat om (för att klara av skuldberget landet dragit på sig). Verket skulle egentligen stängt ner i juli, men ekonomiskt så gick det helt enkelt inte ihop att betala full skatt men bara köra fram till sommaren. Hela soppan är smutsig affär där hårda förhandlingar lett till att den ena parten hellre sett att motståndaren förlorat än att komma fram till något hållbart som gynnat alla parter. De största förlorarna är alla människor som i och med nedläggningen blir utan jobb i ett land med ekonomisk kris och arbetslöshet.

Ja projektet gick ju som sagt ut på att tömma reaktorhärden på bränsle. Inget komplicerat projekt på så vis, men bristen på tid till förberedelse samt att deadlinen var att alla ville vara hemma före jul satte ändå en rätt så rejäl press på mig. Det var väl mitt i den här pressen som jag också glömde av att det var jul. Julbelysning, skyltning, julsånger med mera liksom bara flöt förbi och jag hade svårt att ta till mig den där härliga julkönslan som man annars har under den här tiden på året. Nu när projektet är klart så är det den 23 december och imorgon flyger jag över till Philadelphia och när jag kommer fram är ju nästan allt över... Ja, en jul utan jul med andra ord.

Fast riktigt så illa är det inte när jag tänker efter... Det finns ju faktiskt en riktig godbit som jag kommer ta med mig från den här julen och det var när mina brorsdöttrar Lovisa och Agnes lussade för farmor och farfar uppe i Torskog några dagar innan jag åkte ner till Spanien. Änglalikt!

Det var lite småkallt ute...

Projektet ja... Det gick som på räls och vi slutförde vår del ungefär 24 timmar före tidsplan utan några incidenter eller problem. Folk kunde boka om sina biljetter och flyga hem redan idag och alla var nöjda med den delen. Dock så var det ett sorgsamt arbete att vara med att "ta död" på en reaktor som opererat sedan 1971 och utan tvekan är en av de bästa ställena att jobba på i hela kärnkraftsvärlden. När arbetet var klart var det inga "high fives" som brukligt utan snarare fasta handslag och en och annan tår i ögonvrån.

(Nu hoppar vi fram ungefär 6 timmar. Internet dog precis innan jag skulle publicera texten ovan.)

I detta nu sitter jag nyincheckad på Hilton hotell vid Madrid flygplats. Ur iPaden strömmar det julsånger och jag dricker en medhavd julmust medan kroppen för första gången känner en inre frid. Det där med julkänsla kanske inte är helt omöjligt ändå :)

Jag kommer inte att hinna skriva ett julquiz ikväll, däremot så lovar jag att försöka skriva ett nyårsquiz så håll till godo om några dagar!