Framme i Cleveland…

Så var man framme och incheckad här i Cleveland efter ungefär åtta timmar på resande fot. Det var lite sådär lagom kul att kliva upp 4:30 imorse och bege sig ut i ett ösregn (vilket aldrig är speciellt kul om man är tunnhårig och utan paraply) för att köra till flygplatsen. Därifrån gick allt smidigt och efter en mellanlandning i Chicago kom vi fram helskinnade runt 17 lokal tid. I och med denna resa ”förlorades” även tre timmar p.g.a. tidsskillnaden mellan öst- och västkusten här i USA.

Hotellet är liksom i San José ett Marriott Residence Inn. Första intrycket är att stället är riktigt bra. Eftersom man numera (efter sisådär 85 nätter) är platinamedlem i Marriott är dem lite mer villiga att tillmötesgå ens krav och jag fick även en påse med kakor som välkomstpresent.

Jag har precis bett min bättre hälft att skicka över mitt nya VISA-kort som borde anlända där hemma snart. Det känns onekligen lite skumt att behöva ange en hotelladress för sin post… Eller rättare sagt, att verkligen bo och leva på ett hotell känns jäkligt skumt. Innan har man ju spenderat några dagar, kanske någon vecka på något hotell någonstans, men aldrig riktigt ”bott” där.

Vad ska man då säga om Cleveland? Även om det regnade imorse när jag lämnade San José så var det väldigt mycket vår i luften där, lite grann som ”slutet-av-april”-väder där hemma. Här ligger det lite snö på marken och omgivningen (med tanke på vegetation etc.) påminner en hel del om Sverige. Det kommer att bli mycket jobb under tiden här, men jag ska se till att komma in till själva stadskärnan när jag väl får en ledig dag. På min ”att-göra”-lista för den här vistelsen finns bland annat ett besök på Rock n’ Rollens ”Hall of Fame”.