Super Sunday

(Obs! Rubriken är ingen fråga, "Super söndag?")

Idag är det söndagen då Super Bowl avgörs, alltså finalen i amerikansk fotboll (NFL) och det enskilda största sportevenemanget i världen efter VM-finalen i fotboll. Kampen i år står mellan Green Bay Packers och Pittsburgh Steelers. Eftersom en av mina chefer här på jobbet är Steelers-fan så tänkte jag att jag kunde vara honom till lags och sa att jag höll på dem också. Egentligen bryr jag mig ju inte alls, men hade jag brytt mig hade jag nog hejat på Packers eftersom det är ett lag ägt av folket i en relativt liten stad uppe i Wisconsin. Nog pratat om detta.

Idag är också söndagen då min influensa på allvar börjat gett med sig och övergått till vad som känns som en rejäl förkylning. Igår kväll åkte jag till och med till en sportbar och kollade på Ufc 126. Årets fetaste fightcard såhär långt levererade, dock inte till mina favoriters fördel. Övriga kroggäster beställde hinkar med öl, pizza, hamburgare och wings. Själv satt jag där med en kopp kaffe och soppa mest nöjd för att tagit mig dit.

Inte nog med det, idag fyller bloggen 2 år.

Till ära för ovanstående, skiner idag också solen och det är runt 15 grader varmt. Därför passade jag på att ta bilen ner till Downtown Wilmington för att strosa runt lite och allmänt njuta av livet.

Lite bilder från dagens utflykt...

Som de flesta amerikanska städerna är Wilmington en stad med väldigt liten stadskärna och nästan all kommers är förlagd till varuhus eller ligger längs med de stora bilvägarna. Runt sekelskiftet när dessa städer byggdes var det annorlunda. Då byggde man torg och stadskärnor enligt europeisk modell, dock tänkte man till och hade raka gatunät. Allt eftersom tiden gick började varuhus etableras utanför stadskärnorna och detta tog effektivt död på småhandeln varpå torglivet byttes ut mot ett liv i förorter och bilberoende. Även om en del byggnader downtown Wilmington är någorlunda nybyggda eller renoverade är det mesta väldigt nedgånget med smutsiga gränder och slitna fasader. Dock är det i den här delen av Wilmington som man kan finna de riktiga guldkornen. Små klädaffärer som tar in europeiska märken, delikatessbutiker som satsar på egengjorda och importerade godsaker samt andra charmiga småbutiker och pubar/kafeér som inte påminner om det typiska amerikanska (läs Walmart, Starbucks, Ruby Tuesday, McDonalds etc.).

Idag under mitt strosande sprang jag på ett sånt där riktigt guldkorn. Längs med riverwalken i ett viktoriansk hus höll det nämligen till ett s.k. "Tea room". Charmigt inrett med gamla serviser och allmän skön atmosfär. Givetvis fångade jag tillfället och satte mig ner på deras veranda med en kanna engelskt te och nybakta scones.

Scones serverades visst med vispgrädde och sylt, men smakade inte sämre för det. Vad som var riktigt konstigt var att stället nästan gapade tomt. Jag satt ensam på uteserveringen och inne satt det kanske två-tre sällskap i övre medelåldern. Ett liknande kafé i Göteborg hade ju varit fullsatt en solig söndag som denna. Bland annat gick par förbi där frun ville kolla på menyn medan den manliga delen snabbt viftade bort det med att han ville äta stek eller hamburgare. Inget emot stek och hamburgare, men var sak har sitt tillfälle. En solig söndagseftermiddag kändes det här helt klart mer attraktivt.

Till sist: Jag vet att detta inlägg får lite "fjollstämpel"... Men för att kompensera senare tids inlägg med burfighting, alligatorbrottning, festnätter och allmän dekadens tycker jag ändå att det är befogat.