Är huvet dumt får kroppen lida

Ett ack så sant uttryck som gjort mig påmind på sistone... Sängen jag sover i här har nämligen en kant som sticker ut en bit och som jag envisas med att gå in i. Efter att jag gjort det först en gång och därefter blivit liggande på golvet i smärtor så tycker man ju att man borde lärt sig. Nej då! Förra veckan inledde jag tre mornar med att ta "sängkurvan" snävt och slå i låret, ett minst sagt bryskt uppvaknande.

 Resultat ser ni här nedan. Ska tilläggas att bilden inte gör sig rättvisa, det ser värre ut i verklighet. Lite granna "blåmärke på blåmärke".

Idag är det tisdag och den här veckan har jag klarat mig bra. För se hur länge den sviten håller i sig innan jag ligger där på golvet med en ny lårkaka.